Det är en Simca, nej det är en Talbot, nej det är en Chrysler Alpine

Kärt barn har många namn. Det betyder att den mellanklassbil europeiska Chrysler lanserade 1975 måste vara en av världens mest älskade bilar.

 

Historien om Chrysler Europe och dess förlängning i form av Talbot är både rörig och bitvis ologisk. Allting började någon gång på 1950-talet när Chrysler insåg att man, till skillnad från konkurrenterna, saknade verksamhet i Europa. Därför köpte man 1958 Fords aktier i franska Simca.
Fem år senare kontrollerade man företaget, samtidigt som man började köpa in sig i brittiska Rootes Group som byggde Hillman, Singer, Sunbeam och Humber.

 

Chrysler 160

I slutet av 1960-talet var både Simca och Rootes helägda av Chrysler och 1970 bytte företagen namn till Chrysler France respektive Chrysler UK. Nu påbörjades ett arbete med att försöka foga samman de båda tillverkarna och kamma in samordningsvinster. Det första resultatet blev Chrysler 160 som byggdes i Frankrike, men var tänkt att betraktas som en engelsk bil i England. Denna stora, rymliga och patetiskt undermotoriserade bil hade fransk teknik och engelsk design och såldes alltså som Chrysler på alla marknader (till att börja med i alla fall). Naturligtvis betraktade fransmännen den som en engelsk bil, och engelsmännen som en fransk och den var helt osäljbar överallt.

 

Simca 1100

Medan man slickade såren fick de gamla märkena och modeller
na leva vidare. Den modernaste och mest framgångsrika bilen var Simca 1100. Den var en smärre sensation när den lanserades 1967 som en av världens första halvkombibilar. Därtill framhjulsdriven med tvärställd motor. Som en VW Golf, fast sju år tidigare.

 

I början av 1970-talet beslutade sig Chrysler för att använda 1100:n som bas för en ny mellanklassbil som skulle ersätta både den smått antika Simca 1300/1500-serien och den brittiska Arrow-serien (Hillman Hunter, Singer Vogue, Humber Spectre mfl).

 



Simca 1500

Hillman Hunter

Projekt Chrysler C6 fick motor och växellåda från 1100 och hjulupphängningarna var likvärdiga. Fransmännen lyckades även övertyga kol
legorna om en halvkombikaross. Vid det laget var den stilen ganska etablerad bland småbilar, men i mellanklassen fanns i princip bara Renault 16. Engelsmännen roll blev återigen designen, under ledning av Rootes legendariske Roy Axe.

 

Oktober 1975 lanserades den nya bilen i Frankrike, tillverkad i Simca-fabriken i Poissy. Med den nya bilen kom ett nytt märkesnamn - Chrysler-Simca, som infördes på alla Simca-modeller. Modellbeteckningen var 1307 eller 1308 beroende på motor. För att förvirra såldes den sistnämnda som 1508 i vissa exportländer, bland annat Sverige.

 

Chrysler-Simca 1307

Bilen blev en omedelbar succé. Den utsågs till Årets Bil i Europa 1976 och blev lite av en symbol för en modern, praktiskt familjebil. Förutom den moderna karossen utmärktes bilen av en gedigen utrustningslista. Den finaste varianten hade till och med centrallås och elfönsterhissar - riktiga lyxdetaljer på den tiden!  Å andra sidan var motorerna, i sann fransk tradition, rätt klena.

 

I början av 1976 kom så den engelska versionen från Hillman-fabriken i Ryton. Och även här blev det byte av förnamn. Från och med nu hette alla engelska Chrysler-bilar just Chrysler, i det här fallet med Alpine som modellnamn.

 

Lika stor framgång som Chrysler-Simca 1307 blev, lika stort fiasko blev Chrysler Alpine. De, ofta, konservativa engelska bilköparna var inte mogna för framhjulsdrift och halvkombiluckor. För att inte lägga alla ägg i samma korg fick gamla Arrow-serien leva vidare som Chr
ysler Hunter.

 

Efter ett par år började även den franska försäljningen tappa fart. De första bilarna led av en hel del kvalitetsproblem och ryktet blev därefter. Problemen hade säkert kunnat lösas om inte ägaren, Chryslers, ekonomi fullständigt havererade på 1970-talet. Företagets sista slantar behövdes för att rädda den amerikanska produktionen. Kvalitetsarbete i de europeiska fabrikerna var inte prioriterat. När så efterträdaren till Simca 1100, Chrysler (-Simca) Horizon lanserades 1978 sjönk försäljningen ytterligare. Den nya, mindre, bilen var också rymlig och praktisk, men klart billigare.

 

1978 gav så Chrysler upp fullständigt. För att klara sig själva sålde man hela sin europeiska verksamhet till Peugeot.

 

Den nya ägarens högsta prioritet var att omedelbart slutföra det Chrysler misslyckats med - att slå samman Simca och Rootes. Det sammanslagna företaget fick namnet Talbot och det var i grunden en rätt smart idé. Talbot var ett gammalt engelskt bilmärke som även tillverkades i Frankrike . Med tiden blev de engelska och franska delarna av Talbot uppköpta av olika företag. Engelska Talbot lades ner i och med andra världskriget, franska levde vidare till 1960. Vid det laget ägdes rätten till namnet i England av Rootes och i Frankrike av Simca. Med andra ord fick Peugeot namnet från två håll samtidigt!

 

Så, hösten 1979 bytte alla bilar från före detta Chrysler Europe namn till Talbot och nu skulle en ny era starta. 1307/Alpine fick en ny front och kallades i fransk version nu Talbot 1510, medan den brittiska hette Talbot Alpine. Ett par år senare tillkom även en traditionell sedanversion under namnet Talbot Solara (samma namn från båda fabrikerna!).

 

Med nytt namn och dessa förändringar fick bilen lite uppmärksamhet igen. Men, det höll inte i sig så länge. De flesta kunder blev bara förvirrade av alla namnbyten och när 1970-talet övergick i 80-tal var inte modellen särskillt ny längre. Försäljningen rasade och 1986 var det slut. Året efter lades hela Talbot-märket ner (i alla fall vad gäller personbilar, skåpbilen Talbot Express byggdes till 1992).

 

Talbot 1510, made in Finland

Förutom produktionen i Frankrike och England byggdes 1307/Alpine-serien även i Spanien, Colombia och, faktiskt, Finland (av Valmets bilfabrik som då ägdes till hälften av Saab-Scania). För att göra förvirringen total såldes den så klart också
under lite andra namn i vissa länder. Till exempel Chrysler 150 och Dodge Alpine.
 

Moshvitch 2141 Aleko

Ungefär samtidigt som tillverkningen lades ner dök det dock upp en likadan bil i en annan del av världen. Den sovjetiska Moskvitch Aleko hade en kaross som, förutom fronten, var mer eller mindre en kopia av den gamla Chryslern. Även tekniskt var den väldigt lik, förutom att motorn satt på längden och att framhjulsupphängningen var ett plagiat från Audi 80. Eftersom Peugeot nu höll på att avveckla Talbot lade man aldrig någon energi på att försöka stämma ryssarna.

 

Årets bil 1976 är ingen bil som kommer att gå till historien. Men det var en synnerligen praktisk sak och den hade, som sagt, väldigt många namn.

Chrysler-Simca 1308