Steve med Subban?

Steve med Lloyden känner alla till - Sven Melanders Gällivare-raggare som bland annat bogserade en väghyvel i 110 km/h med sin lilla pyttebil. Men själva pyttebilen - Lloyd - är väl inte lika välkänd. Vad ännu färre känner till är att driftingfavoriten Subaru har en uppenbar koppling till det gamla tyska bilmärket.

Namnet Lloyd, med sin märkliga dubbel-L-stavning, för tankarna till försäkringar eller skeppsrederier, beroende på vad man har för preferenser. Ursprunget lär vara en gammal kaffestuga i London som gav namn åt alla möjliga verksamheter. Vid mitten av 1800-talet användes namnet i många länder som ett annat ord för rederi, vilket ledde till att ett antal bolag bildades som verkar ha med varandra att göra, men inte har det. Hängde ni med? En uppenbart exempel är rederiet Svenska Lloyd som bildades 1869. Ett annat är Norddeutcher Lloyd från 1857 med säte i Bremen. Och det är den sistnämnda som är grunden till de bilar jag tänkte prata om.

1908 fick Norddeutcher Lloyd den till synes långsökta idén att börja bygga bilar. Och eftersom bilar helst ska ha korta, lätt ihågkomna namn, så fick de heta kort och gott Lloyd. Redan 1914 slogs dock biltillverkningen ihop med ett annat Bremenföretag - Hansa. I och med det blev Lloyd i stället ett lastbilsmärke, medan personbilarna från det nya företaget Hansa-Lloyd fick heta Hansa.

På 1920-talet kom en viss Carl FW Borgward att bli förmögen på riktigt, riktigt, små bilar under namnet Goliath (ett otroligt kaxigt namn på en småbil!). Borgward köpte 1929 upp hela Hansa-Lloyd och lade därmed grunden till ett smärre bilimperium. Men, medan Hansa kom att bli huvudmärket från Borgward så försvann snart Lloyd helt och hållet.

Lloyd LP300, 1950

Tiden gick och vad som hände i Tyskland under 1930- och 40-talen vet vi ju alla. I slutet av 1940-talet var den tyska ekonomin fullständigt massakrerad och ville man överleva som biltillverkare gällde det att tänka billigt. Borgward förstod att det som behövdes var en bil som var ännu billigare än lilla Goliath. Resultatet kom 1950 med en liten framhjulsdriven bil med tvåcylindrig tvåtaktsmotor på knappt 300 kubik och en kaross uppbyggd av konstläder spännt över ett träskelett. För att slippa registrera ett nytt namn, tog Borgward helt enkelt och dammade av det gamla Lloyd-märket.

Lloyd Alexander, 1955

Lloyd var precis
vad folket i den nya, och än så länge fattiga, landet Västtyskland behövde. Den blev en stor succé och i takt med att landets ekonomi växte, så vidareutvecklades bilen och blev allt mindre primitiv. I mitten av 1950-talet kom så den slutliga versionen av den klassiska Lloyden - Lloyd Alexander. Nu hade den riktig stålkaross och en anmärkningsvärt avancerad fyrtaktsmotor. Även om den fortfarande bara var tvåcylindrig och hela bilen var pytteliten, så såg den i alla fall ut som en riktig bil. Inte konstigt att Steve föll för en sådan!

Lloyd Arabella, 1959

Namnet Lloyd var nu så väletablerat att Borgward 1959 introducerade en lite större bil (alltså en normal småbil) under namnet Lloyd Arabella. Det var naturligtvis ingen slump att namnet rimmade på företagets mest kända bil - Borgward Isabella. Till utseendet var det en rätt typisk tysk bil från den tiden, dvs kraftigt inspirerad av amerikansk bildesign. Men under skalet fanns en del udda idéer. Precis som småsyskonen var den framhjulsdriven, vilket ju inte var jättevanligt på den tiden. Men det mest originella var motorn, en vattenkyld fyrcylindrig boxermotor gjuten i aluminium.

Arabellan blev inte riktigt den framgång företaget hade hoppats på och allting slutade tvärt när Borgward gick i konkurs 1963. Men tre år senare undrade en del om hon börjat spöka.

Subaru 1000, 1966

I mitten av 1960-talet började så smått västvärldens motorjournalister inse att den japanska bilindustrin inte längre var någonting att skratta åt. Och när den lilla tillverkaren Fuji Heavy Industries 1966 lanserade en av landets första framhjulsdrivna bilar - Subaru 1000 - väckte den en del uppmärksamhet. När journalisterna öppnade motorhuven blev de en aning fundersamma. En vattenkyld, fyrcylindrig boxermotor gjuten i aluminium. Hade man inte sett det förut? När man jämförde specifikationerna och insåg att Subarumotorn till och med hade samma cylinderdiameter (dock något längre slaglängd) som Arabellamotorn då tog man snabbt fram plagiat-rubrikerna.

Fuji tvingades erkänna att man låtit sig "inspireras" av Arabellamotorn och pekade desperat på detaljskillnader för att inte tappa ansiktet. Till exempel satt Subaruns kamaxel under vevaxeln, på Lloyd var det tvärt om. Men, än så länge var Subaru ett för litet bilmärke för att någon
riktigt skulle bry sig om motorns ursprung.

Subaru Leone 4WD, 1972

I början 1970-talet kom så den lite större Subaru Leone och nu började märket synas lite mer. Speciellt sedan man lanserat någon så märkvärdigt som en fyrhjulsdriven variant. Under huven på Leonen satt dock samma boxermotor som i 1000, internt kallad EA-motorn, bara med lite större cylindervolym. EA-motorn, som alltså kanske var ett plagiat av en Lloyd-motor, fanns kvar långt in på 1990-talet. EJ-motorn, som ersatte den, var för all del helt nykonstruerad och hade finesser som överliggande kamaxlar och fyrventilsteknik, men i grund och botten var den naturligtvis byggd på samma sätt som föregångaren.

Subaru WRX STI, 2011

Och grundkonceptet för EA-motorn lever vidare även i dagens Subaru-motorer. Så om du hamnar bevid en STI vid rödljuset behöver du inte oroa dig - det är ju faktiskt bara en Lloyd!